Jo, som vanligt när jag duschar så börjar jag fundera på saker... Nu var det det här med slumpen/ödet. De flesta pratar ändå om det, att "slumpen gjorde att jag gjorde detta, ödet förde mig hit".

Det är de små sakerna, de små val man gör som gör att man är där man är idag. I min ögon är ödet när Gud försöker visa dig vilken väg du bör ta/hur du bör göra. Men varför ångrar man så ofta sina val? Varför tänker man, att "om jag gjort så istället/om jag gått till höger istället för vänster så...."

Det är ju ganska dumt och självplågande att tänka så. Allt man gjort gör hör ju samman med vart man är idag, man kan inte gå runt och slösa tid med att ångra det. Tänk allt härligt man skulle ha missat då! Eller tja, har man begått ett lagbrott bör man nog ångra sitt val. Men inte de små valen som fört dig hit! Hade du inte tagit fel väg där (i livet alltså) kanske du inte skulle ha varit där du är nu med de människorna du är med nu. Men detta innebär också att man ändra på så mycket, varje tillfälle, varje sekund...

A ja, ni fattar säkert vart jag vill komma. =)

Nämligan att "Det är de små sakerna som är de stora, eller hur?" Och "Varje minut är ett tillfälle att förändra allt"

(Vanilla Sky)

I

I alla fall, tips på bok man kan läsa angående de val man gör är; Veronica bestämmer sig för att dö av Paulo Coelho samt Fem personer man möter i himlen av Mitch Albom.

http://www.youtube.com/watch?v=MXswZq-1DfM

Så!